Kamel
Mira
Bär på öknens urgamla tystnad.
Hon lyfter en hand — inte ett ord — och allting stannar.
Silvana hade vandrat i öknen så länge att hon lärt sig något som ingen annan visste. Att tystnad inte är tomhet. Tystnad är när man lyssnar på det som är viktigare än ord.
Hon är inte den snabbaste och hon springer aldrig. Men hon är den som vet när man ska stanna. Och ibland är det att stanna och andas det enda som räddar allting.
Aura
Runt Silvana känner man att världen är mycket större än man trodde. Att det finns saker man ännu inte förstår. Och att det kanske är okej.