Ronda

Ronda sa vad hon tyckte. Alltid. Högt och tydligt och utan att be om ursäkt för det. En del tyckte det var jobbigt. De som stannade kvar förstod att det egentligen var det snällaste man kunde göra — säga sanningen högt.

Hon är inte den mjukaste och folk tar ibland ett steg tillbaka när hon pratar. Men hon är den som säger det ingen annan vågar säga högt. Och utan någon som gör det — låtsas alla bara som om allting är bra.

Runt Ronda vågar man säga vad man verkligen tycker. Man slutar låtsas. Det är lite läskigt. Det är mest befriande.