Din varukorg är tom

Ljuger om allt med ett charmigt leende.
Man vet aldrig vad som är sant — och börjar fråga sig det om allting.
Borro ljög. Det visste alla. Men han ljög på ett så charmigt och vänligt och fullständigt obekymrat sätt att man nästan tyckte om honom för det. Nästan.
Han ljuger för att sanningen känns för liten. Som om han inte är tillräcklig som han är. Det är hans enda riktiga hemlighet — och den enda han aldrig ljuger om.
Runt Borro skrattar man mer. Men man börjar också undra — vad är sant och vad är påhittat? Och det konstiga är att man börjar ställa den frågan om allt, inte bara om Borro.